Min kärlek
Igår så ägnade jag mig bara åt min fina Fabbe. De blir oftast att mamma rider med på honom när vi rider ut och därför får jag ju inte lika mycket tid tillsammans med honom längre, men igår så hade vi en riktig mysdag tillsammans!
Borstade och pysslade på innan vi tog en promenad längs vägarna i kvällssolen, livskvalité är vad jag kallar det. Solen värmde på våra ryggar medan vi gick där i skogen för oss själva. Jag funderade över hur de ska bli när Fabbe inte längre är min utan någon annan lycklig person står som ägare på hans papper. Den tanken är skrämmande för en hästälskares hjärta, tankarna snurrar, kommer de andra ge honom betforvatten varje kväll som jag gör, kommer dem linda hans ben varje natt som jag gör, kommer dem se på honom när han vill göra de eller de som jag gör, kommer dem känna när något är fel som jag gör, kommer dem låta honom få gå i hagen med sina kompisar som han gör nu, och så vidare. Listan kan göras oändligt lång och kommer aldrig få något slut, för det är ju bara jag och mamma som kan ta hand om honom på, för oss, rätt vis.
Fånig hon är tänker ni nu, och ja jag kan hålla med det finns säker flera olika familjer som kommer kunna ta hand om honom minst lika bra som oss, men för mig är det bara jag som kan för det är bara jag som känner honom utan och innan. Han är min ponny och allt vi gått igenom på dessa 7 år tillsammans har satt sina spår, jag kommer aldrig älska en häst lika mycket som jag gör med Fabbe, han är speciell, min andra halva och det bästa jag har!
Jag fasar över den dagen då de är dags att lämna varandra, om den nu kommer, jag kommer gå under och de kommer vara en jäkligt jobbig period. Att se någon annan rida och ta hand om honom kommer göra ont, riktigt ont. Samtidigt har jag ju min andra stjärna som står där och väntar på mig och gör allt för mig, Thriller, han kommer vara den bästa efterträdaren efter Fabbe de är jag övertygad om. Han är en sådan otroligt go och fin häst och han har en stor plats i mitt hjärta även han, men Fabbes bit kommer alltid vara något större.
Jag och Fabbe har gjort allt tillsammans och lärt oss så mycket, vi har gått igenom massor och han är min bästa vän oavsett vad!
Men nu ska jag sluta deppa för den dagen då han säljs är inte här än och vem vet han kanske förblir min också det är sådant som bara framtiden kan avgöra. Just nu står jag som ägare och jag är lyckligast i världen över det!
/Carro
